paniken börjar lägga sig

Hej!
Paniken börjar så sakteliga lägga sig. Inlämningsuppgift 2 i matte verkar vara mer human. Den blir förhoppningsvis godkänd i alla fler på fler punkter än den förra om inte helt. Bitarna från inlämningsuppgift 1 börjar falla på plats. Programmeringen går okej. Jag är helt enkelt förberedd för tentaperioden som snart kommer

Dom har herrmiddag ute i korridoren. Fem extremt dryga människor, eller egentligen bara de två som bor här som är dryga, sitter och slänger dryga kommentarer runt sig. Dom hade särskilda problem med hur jag redde min spenatstuvning. Men måste understryka att det är roligt. Dom är söta på sitt alldeles egna sätt och jag tycker trots allt om dom.

Är lite orolig för vem som blir vår nya granne när David flyttar, mitt hopp står just nu till att Jonathan säger ja annars är det nästan läge att flytta igen. Och vill inte det för trivs trots allt bra, men det är ju med de som bor här nu

Shit, vilket negativt inlägg. Det mesta är egentligen bra. Hanne flyttar in i helgen =)

Ska flyttstäda i helgen också, kommer nog bli bra bara lite tråkigt men skönt at göra nåt praktiskt.

Har av någon outgrundlig anledning lovat att packa upp varor åt nationen imorgon. Så klockan sju kommer leveransen. Vill poängtera att det är klockan sju på morgonen. Sen blir det skola från åtta till sex. Sista timmen är det extra frågetimme i matten så måste nog vara kvar hela kvällen. Imorgon tror jag att jag ska tillåta mig att ha en myskväll för mig själv, laga någon fancy mat, titta på film och äta popcorn. Allt iförd mysdress. Längtar redan.

Har lyssnat på min Bamse-CD. Fick nämligen en sån av min bordsherre på sittningen i helgen om jag inte sagt det. Den var bra, enda besvikelsen är att det inte är nån sång på signaturmelodin. Men som det Bamse-fan jag iaf varit är det inga större problem då jag kan sjunga själv. Hoppas bara inte att mina nya grannar tror att jag är konstig. Försöker få en image av att jag är smart nämligen. Tror det går dåligt, pratade med en igår som försökte förklara hälften av orden han använde. Fast det var nån som sa att man fick välja på att vara konstig och smart eller korkad och cool. Jag är nog mest konstig.

För första gången längtar jag inte hem till Mönsterås (och mamma och pappa då) när det är jobbigt och stressigt härnere. Undra om det är ett tecken på att jag är vuxen? Mina samtal med dem blir kortare också och de har inte längre full koll på vad jag har för mig, tycker och tänker om saker.

Tänkte vara lite djup, behöver skriva av mig. Jag har funderat lite på det där med hur mycket jag har ändrats sen jag flyttade hit. Nu vågar jag gå fram och prata med nya människor. Prata med folk som är sjukt mycket snyggare och coolare än mig själv (och fula människor men det har jag oftast vågat). Men samtidigt har jag nog blivit en mer självisk person. Jag sätter mig själv och mina egna behov i första rummet mer än jag försöker anpassa mig efter andra. Vilket får mig att känna mig som ett svin. Men samtidigt har jag aldrig mått så bra som nu och haft så många vänner så tror det trots allt kan vara positivt. Klyschan kanske trots allt stämmer, du måste älska dig själv innan andra kan göra det.

Det var alltför nu. En massa tankar och en massa bullshit men ändå

Puss & Kram